alias VERA, alias Semlans Veronika. En liten fawnfärgad tös på 10 veckor, inte mer än en tvärhand hög men ack så bedårande -ljuvlig - sockersöt -busig- cool - vasstandad - snabb i tassarna och TUFF!!! Denna kombination av oräddhet och tuffhet och SAMTIDIGT söt gör henne till en livsfarlig kombination för oss andra mopsar. Varför detta undrar du säkert? Jamen tänk dig själv- om , nej -fel, inte OM utan NÄR lilla Vera börjar hitta på rackartyg, tex att starta upp ett litet roligt mopsrejs, ja du vet ett sånt där kuligt rejs som går runt runt i hela huset i en rasande fart så att mattorna flyger, upp i sofforna, kanske tar vi en repa fram och tillbaka i hundsängarna och så om och om igen tills vi flämtande stupar omkull på koksgolvet, trötta men väldigt nöjda och glada. Ja nöjda ända tills dess att matte få se röran runt omkring oss brukar vi kunna pusta ut. Sen att vi har en petig matte som inte gillar att leta fram köksmattan under kökssoffan eller att hon får torka upp allt vatten från vår stora vattenskål som vält i rejset, ja det kan ju inte vi rå för. Kruxet i detta scenario är att det ofta utses en syndabock som får sig ett förmaningstal av matte, det är inte kul kan jag vi berätta. För hur kul än rejset var så har matte en magisk förmåga att få den hon stirrar på och talar strängt till att skämmas ända ner i klospetsarna. Ja det går så längt så att man tom ibland får en ide om att man vill emigrera långt bortom våra åkrar och ängar just för att man skäms så. Nu är ju kruxet det att det är inte alltid rätt gynnare som matte utser som "bov i dramat". Mycket hänger på när hon kommer in i dramat, missar hon starten, ja då är risken stor att den som drog igång buset går fri- vi har ju alla liksom övat upp ett riskfyllt beteende just för att klara oss ifrån detta förmaningstal. Så det händer då och då att en av oss får bära hundhuvudet trots att den är relativt oskyldig. Vi har sett en tendens hos matte att så länge vi är små valpar så missar matte oss med sin kritiska blick. hur mycket bus vi än gör, eller ja nästan iallafall , så när hon kom på oss ja då fick vi en varm puss på pannan och så lyftes vi milt undan från oredan av blött golv och mattor i en enda röra. Men nu är det bara en som kommer att bli undanlyft och det är vår lilla nya kompis Vera. Och denna lilla söta väna mopstös har visat rejäla tendenser till att vara både påhittig, fräck och modig. Det är kombinationer som vi mopsar gillar i vanliga fall men denna gång tror vi att vi kommer att få en jobbig tid framför oss....vi säger bara en sak: Vera.....*suck*

 

Emma&Ozzy

31 januari 2009 14:16

Hej!Så roligt att ni har skaffat blogg, brukar vara inne o kika på er hemsida ibland o hoppas att kåserierna är uppdaterade för de är så roliga.Du är så bra på att skriva om mopsarnas påhitt.Känner igen hyssen hos min egen mopskille Ozzy men jag är inte lika bra på att berätta=) Kramar från Emma&Ozzy

http://ems86.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gracie och jag tillbringade Midsommarafton i en valplåda och när midsommarnatten mörknade hade det fötts 3 fina valpar.      ...

Nu börjar Majas valpar också att bli stora.