alias VERA, alias Semlans Veronika. En liten fawnfärgad tös på 10 veckor, inte mer än en tvärhand hög men ack så bedårande -ljuvlig - sockersöt -busig- cool - vasstandad - snabb i tassarna och TUFF!!! Denna kombination av oräddhet och tuffhet och SAMTIDIGT söt gör henne till en livsfarlig kombination för oss andra mopsar. Varför detta undrar du säkert? Jamen tänk dig själv- om , nej -fel, inte OM utan NÄR lilla Vera börjar hitta på rackartyg, tex att starta upp ett litet roligt mopsrejs, ja du vet ett sånt där kuligt rejs som går runt runt i hela huset i en rasande fart så att mattorna flyger, upp i sofforna, kanske tar vi en repa fram och tillbaka i hundsängarna och så om och om igen tills vi flämtande stupar omkull på koksgolvet, trötta men väldigt nöjda och glada. Ja nöjda ända tills dess att matte få se röran runt omkring oss brukar vi kunna pusta ut. Sen att vi har en petig matte som inte gillar att leta fram köksmattan under kökssoffan eller att hon får torka upp allt vatten från vår stora vattenskål som vält i rejset, ja det kan ju inte vi rå för. Kruxet i detta scenario är att det ofta utses en syndabock som får sig ett förmaningstal av matte, det är inte kul kan jag vi berätta. För hur kul än rejset var så har matte en magisk förmåga att få den hon stirrar på och talar strängt till att skämmas ända ner i klospetsarna. Ja det går så längt så att man tom ibland får en ide om att man vill emigrera långt bortom våra åkrar och ängar just för att man skäms så. Nu är ju kruxet det att det är inte alltid rätt gynnare som matte utser som "bov i dramat". Mycket hänger på när hon kommer in i dramat, missar hon starten, ja då är risken stor att den som drog igång buset går fri- vi har ju alla liksom övat upp ett riskfyllt beteende just för att klara oss ifrån detta förmaningstal. Så det händer då och då att en av oss får bära hundhuvudet trots att den är relativt oskyldig. Vi har sett en tendens hos matte att så länge vi är små valpar så missar matte oss med sin kritiska blick. hur mycket bus vi än gör, eller ja nästan iallafall , så när hon kom på oss ja då fick vi en varm puss på pannan och så lyftes vi milt undan från oredan av blött golv och mattor i en enda röra. Men nu är det bara en som kommer att bli undanlyft och det är vår lilla nya kompis Vera. Och denna lilla söta väna mopstös har visat rejäla tendenser till att vara både påhittig, fräck och modig. Det är kombinationer som vi mopsar gillar i vanliga fall men denna gång tror vi att vi kommer att få en jobbig tid framför oss....vi säger bara en sak: Vera.....*suck*

Så är vi då trångbodda igen och det på grund av dessa j....la katter som också bor hos oss nuförtiden. Jovisst är de roliga ibland, särskilt när de ska få smaskig burkmat, då blir det gärna en klick över som matte sticker till oss. DÅ tycker tom vi hundar att de är ok. Ja det finns nog fler tillfällen då vi gillar dem. Men måste de ta sån plats?

Vi minns senaste kattungekullen som föddes här i somras. Det tog inte många dagar, nåja.. veckor då, förrän de där små kattrackarna kom inklättrandes till oss där vi låg och sov i godan ro. Snabbt kröp de ner till oss och ni kan inte ana vilken chock det var att vakna upp bredvid en spinnanden liten lurvig figur som inte kan hålla styr på sina klor.

Katter är ju ett underligt släkte , ja det tycker vi iallfall. De går inte ut på  på någon promenad, nej de håller sig inomhus, ja de gör tom sina behov inomhus utan att matte blir sur och tvär! Jo jag vet att de itne gör det på golvet som vi råkar göra någon gång om året , men ändå... Inte behöver de heller gå på några valpkurser, och utställningar - ja det har vi ju berättat om förut. Vilket skämt- ligga i en bur på en fin sammetskudde och se fin ut..att BÄRAS fram till domaren haha..ja det är inte klokt, har de inga ben de kan gå med?  

Men så finns det saker som vi inte kan skratta åt, nej tvärtom tycker vi det är jädrans orättvist att de tex får FRI tillgång på mat- bara det får oss att knorra ljudligt. Hur kan livet bli såå orättvist? Nej vi funderar starkt på att införa en julstrejk: VVPM = Våga Vägra Pussa Matte. Vi vuxna mopsar har bestämt oss, det är bara unga Siv som är lite velig för hon älskar att pussas ( ja det gör vi med) men nu måste vi sätta ner en tass för att visa att dessa tokerier måste få ett slut.  Vi återkommer med mer rapport från strejken så småningom, vi ska försöka förhandla med matte imorrn.....c.u. uff