Alla inlägg under januari 2011

Av Carina Liljeborg - 30 januari 2011 08:15

  


En liten svart mops med en finne…..

Undrar du vem detta är? Då ska jag kvickt underrätta dig om att det nämligen är jag: Greta , den yngsta medlemmen i mopsflocken. Jag är precis som det står här ovanför: en liten svart mops med just en liten finne på hakan. Det där med finnar känner väl även människoungdomar till så det tror jag inte att jag behöver förklara så mycket mera. Däremot så har jag blivit något som kallas för ”spökig”. Nu innebär inte det att jag sätter på mig ett vitt lakan och skrämmer två och fyrbenta från vettet. Nej när vi mopsar blir ”spökig” så blir vi lite oroliga, vi ser saker som inte de tvåbenta ser och så talar vi om det, högt och ljudligt. Många gånger slutar det med att matte eller husse står och stirrar på mig när jag i full karriär rejsar runt i köket och skäller ut olika stolar för att de står så underligt kring bordet, eller då jag plötsligt får ståndskall på vårt äppelträd med fågelbordet i. Vad matte inte vet är att det faktiskt BOR ett spöke i den, ja det måste det göra för ett tu tre så rör sig grenarna och jag hinner aldrig se hur spöket ser ut. Och vad gör en sund mops i ett sådant läge? Jo den tar till de medel den har , nämligen att uffa loss ordentligt!

Som tur är så har jag en mycket förstående människofamilj, de bryr sig inte så mycket om att jag är spökig, de ler mest och säger lite lugnt att: jaha- nu har Greta kommit i spökåldern, precis som den mest naturliga sak i världen och det har de ju faktiskt rätt i. Det ÄR den mest naturliga sak i världen. För varför ska inte spöken också få finnas?

Egentligen tycker jag att de är rätt kul,spökena alltås, de liksom piffar upp vardagslivet en aning. För hur kul är det att alltid se samma träd, samma buske, stol eller soffa och att det aldrig händer något oväntat? Nej fram för mer spökerier. Det finns bara ETT spöke som jag inte gillar – och det har jag fått medhåll av de andra mopsarna. Det är det spöket som bor i vårt stora träskåp i vardagsrummet med glasdörrar. Katten vet om inte det bor fler spöken i det för när jag nämnde det för Oboy, vår gule engelske mopsherre så var han med på noterna direkt. Den enda som inte riktigt stämde med det jag hade sett var att den spökmops han såg i skåpet var en stor GUL mops, den jag däremot såg häromdagen var en liten svart spökmops. Konstigt, undrar hur många spökmopsar det bor egentligen i det skåpet? Jag får nog höra med de andra mopsarna om de också har sett till spökmopsar i skåpet.

Nej nu hör jag att matte rasslar med matskålarna, det är dags för frukost och jag har inte hunnit att gömma undan en mycket god och vältuggad tuggpinne som jag hittade under trasmattan i morse. Min bästa rejskompis Maja är väldigt kvick att ”låna” sådana av mig. Hon och så hennes glupska kompis Gracie, ja ni vet den där danska mopsen som snodde kanelbullarna för husse förra helgen när han skulle iväg och jaga vildsvin, hon är också väldigt haj på att ”låna” tuggpinnar av mig. Underligt med det där att låna, än har jag inte fått tillbaka mina pinnar. Så fort jag frågar om den så får de väldigt bråttom att gäspa och blunda och säger att de plötsligt blev så sömniga - konstigt, jag tycker inte att jag brukar känna mig sådär trött och definitivt inte så snabbt , men det är kanske deras ålder. De är ju faktiskt 1,5 år gamla- ja nästan pensionärer om jag får säga som det är   

Skapa flashcards